Lyckligare kan ingen vara är en svensk kärlekskomedi som får premiär innan året är slut. Filmen berättar fem parallella historier om människor som söker efter kärlek och lycka i sina relationer. Genom dessa berättelser utforskar den något som rör oss alla långt och bredt längtan efter att älska och bli älskad.

En kärleksfilm för alla åldrar

Filmen blandar komedi med drama på ett sätt som passar hela familjen, helt enkelt. Det är en feel-good-film, men utan att vara för sötsupig eller allt för enkel. Skaparna säger att målsättningen är att tittarna ska må bättre när filmen slutar än när den börjar (vilket faktiskt är rätt schysst).

Fem historier om kärlek och längtan

En gravid bloggare väntar på sitt barn. Pensionären Ulf rastar sin hund Darwin dagligen. En gift person träffar någon annan och känner nya känslor väckas. Dessa och två andra berättelser väves samman på ett sätt som visar hur livet berör oss alla, på gott och ont.

Tillsammans utforskar historierna olika former av kärlek och samhörighet. De handlar inte bara om romantisk kärlek, utan om relationer i alla dess skepnader och möjligheter. Filmen frågar vad som får oss att längta efter att vara tillsammans med andra människor, helt enkelt.

Starka svenska skädisar

Filmen samlar en imponerande ensemble: David Hellenius som även regisserade, Helena af Sandeberg, Kjell Bergqvist, Celie Sparre, Filip Berg och Adam Lundgren. De bär filmens många berättelser med naturlighet och värme som är ganska sällsynt att se.

Hellenius har delat en personlig historia som visar hur filmens tema berörde honom verkligen djupt. Efter sitt barns dramatiska födelse började han och hans familj en daglig ritual där de tackar för att barnet överlevde. Det är denna sorts tacksamhet som filmen försöker fånga på sitt sätt.

Ett budskap om att vårda kärleken

Filmens kärna är enkel men viktig: vi måste värda och ta hand om de vi älskar. Den visar att vi kan känna oss trygga även när framtiden är osäker och oförutsägbar, vilket säger något om oss alla.

Filmen använder ett lätt ironiskt perspektiv på sina karaktärer, något som påminner om populär svensk TV-underhållning på många sätt. Den är inte överdramatisk utan håller en behaglig balans mellan humor och allvar. Det är denna mix som gör att den kan nå människor i olika åldrar och livsituationer.